Fredrik & Magnus – Vägen till festivalen!

Jag och Magnus fantiserar självklart ofta om att vi står i Globen , tårögda efter att ha vunnit över Amy Diamond i en olidligt spännande duell. Men den som drömmer stort måste också drömma långsiktigt.

Därför träffades vi i helgen och diskuterade vad som händer bortom succén. När vi inte längre blir inbjudna till Vällingby Centrum för att signera skivor och mima till vår enda hit. När vår skiva inte längre pryder ”Nice Price”-hyllorna på landets alla Statoilmackar.

Vi kom fram till att det enda tänkbara alternativet för oss är att jobba som ”Föredettingar som springer runt och meddelar folk på landsbygden att de vunnit två stycken Volvo C30 i Postkodlotteriet”. Efter att ha studerat programmet noga i fredags och lördags insåg vi att detta jobb kan skötas mycket bättre av oss än av Magdalena Graaf och Kim Kärnfalk, som sköter jobbet idag.

Det finns en mängd förbättringar man kan göra. Framför allt tror vi att personer som vinner bilar i TV också är intresserade av att se så bra ut som möjligt. Därför skulle vi ha med oss en fuktgivande hudkräm som vinnarna skulle kunna smeta in sig med. Att bekämpa torr hud ser vi som något av det viktigaste i livet.

”Allt som krävs för att torr hud ska finnas är att goda människor förblir passiva”

- Sir Edmund Burke

Det sägs ju att de flesta stora partnerskap i musikhistorien har präglats av ett ömsesidigt, undertryckt hat mot den andra parten. Exemplen är många. Lennon/McCartney, Jagger/Richards, Page/Plant. Jag och Magnus har försökt att skapa ett liknande förhållande, men det är förbaskat svårt. Vi gillar helt enkelt varandra för mycket.

Detta har i sin tur skapat ett helt annat problem, nämligen en konstant oro för min vän Magnus. Det är ju faktiskt så att Magnus är i den livsfarliga musikåldern; 27. Den där förbannade åldern då flera av våra största stjärnor har dött. Jimi Hendrix, Jim Morrison, Janis Joplin, Kurt Cobain, Sid Vicious, etc.

Jag vill inte att Magnus ska trilla av pinn. Det vore förödande för vårt framträdande i Globen. Därför har jag valt att övervaka honom under varje ledig stund på dygnet. Utan Magnus vetskap har jag installerat en babymonitor i hans sovrum. Just nu sitter han och spelar piano och sjunger den oförglömliga schalgerhitten ”Kebabpizza”, från melodifestivalen 2008.

Det glädjer mig att jag och Magnus har exakt samma musiksmak. Kebabpizza är det ultimata beviset på att juryn i Melodifestivalen aldrig har fel. De lyckas alltid välja ut de där tidslösa klassikerna. Jag var på ett bröllop i somras och när låten Kebabpizza började strömma ut ur kyrkorgeln grät jag floder. Det är en låt som verkligen griper tag i själen. Lyssna och njut! Och Magnus….I’m watching you!

Nu har det snart gått en vecka sedan Webbjokern drog igång. Redan nu har jag och Magnus kunnat identifiera vilka olika målgrupper vi tilltalar. Magnus har gått hem i det gamla klyshiga segmentet “skrikande tonårstjejer och onödigt snygga supermodeller”, medan Fredrik har erövrat det betydligt mer lukrativa segmentet “äldre mödrar i glesbygd med nedsatt syn som saknar internet”.

Vi är båda oerhört tacksamma för det stöd vi fått från dessa målgrupper och publicerar därför en affisch, som ni kan sätta upp över lavalampan, på toaletten eller i finrummet.

Vi har redan nu börjat undersöka möjligheterna att boka de allra bästa bakgrundsdansarna som finns i vårt land. Jag har alltid haft en dröm om att få se Reefat El Sayed, insmord i guldkräm från hjässa till tå, stå och åma sig och frusta okontrollerat bakom mig. Vi har mailat till Reefats folk vid upprepade tillfällen, men ännu inte fått något svar. Därför har vi börjat skissa på tänkbara reserver. Här är vår önskelista:

1. Tito Beltran
2. Birgitta Dahl
3. Prins Carl Philip
4. Kajsa-Stina Åkerström

Om vi inte kan få tag i någon av dessa tar vi gärna vem som helst! Är du intresserad? Skicka ett mail eller kommentera detta inlägg!

Kramiz