Det sägs ju att de flesta stora partnerskap i musikhistorien har präglats av ett ömsesidigt, undertryckt hat mot den andra parten. Exemplen är många. Lennon/McCartney, Jagger/Richards, Page/Plant. Jag och Magnus har försökt att skapa ett liknande förhållande, men det är förbaskat svårt. Vi gillar helt enkelt varandra för mycket.
Detta har i sin tur skapat ett helt annat problem, nämligen en konstant oro för min vän Magnus. Det är ju faktiskt så att Magnus är i den livsfarliga musikåldern; 27. Den där förbannade åldern då flera av våra största stjärnor har dött. Jimi Hendrix, Jim Morrison, Janis Joplin, Kurt Cobain, Sid Vicious, etc.
Jag vill inte att Magnus ska trilla av pinn. Det vore förödande för vårt framträdande i Globen. Därför har jag valt att övervaka honom under varje ledig stund på dygnet. Utan Magnus vetskap har jag installerat en babymonitor i hans sovrum. Just nu sitter han och spelar piano och sjunger den oförglömliga schalgerhitten ”Kebabpizza”, från melodifestivalen 2008.
Det glädjer mig att jag och Magnus har exakt samma musiksmak. Kebabpizza är det ultimata beviset på att juryn i Melodifestivalen aldrig har fel. De lyckas alltid välja ut de där tidslösa klassikerna. Jag var på ett bröllop i somras och när låten Kebabpizza började strömma ut ur kyrkorgeln grät jag floder. Det är en låt som verkligen griper tag i själen. Lyssna och njut! Och Magnus….I’m watching you!
Prenumerera på bloggen
Vår grupp på Facebook!
Nya kommentarer