Som kompositör och textförfattare letar man hela tiden efter nya inspirationskällor. I morse gick jag ut och sökte efter saker som kunde inspirera mig till nya stordåd. Svaret jag sökte fanns i en liten ensam sten, som låg på på bryggan och bara skrek efter mig. Jag kom på att mina tankar är som små ensamma stenar. Ibland kan de ligga där och bara vänta på att någon ska plocka upp dem.
Jag stod där i flera minuter och tittade på stenen. Tänk om den var en genialisk tanke som väntade på att bli upplockad av någon. Jag tog upp stenen. På en gång kände jag en våg av negativ energi skölja genom kroppen. Inom bråkdelen av en sekund hade jag slängt stenen i det mörkblå vattnet. Stenen sjönk som en sten.
Vad betydde det här egentligen? Var mitt liv som en sjunkande sten som ger människor negativ energi? Är jag en mörk dag i oktober när jag egentligen vill vara sommarens ljus?
Som alltid när jag känner mig kränkt av mina egna tankar skrev jag en hit. En schlager-hit. Jag bjuder er på första versen
Kom bär mig
Förtär mig
En sten i livets vatten
Som kväver mig om natten
Stå själen i givakt
Kom visa mig din makt
Kom älska mig
För jag hatar dig
Den glädje som skänks mig efter att jag fått ned konsten som är mina ord på ett papper är svår att beskriva. Jag inser att någon där uppe har en plan för mig. Jag ska få stå på den där scenen. Och det snart. Väldigt snart!
Prenumerera på bloggen
Vår grupp på Facebook!
Nya kommentarer